Utstillingen «From Within» inneholder tre kapitler
«Bakom soffan»
«Missing Pages»
«Kostymen sys i det tysta»
«Bakom soffan»-En bildserie om ett samtal
Min hemlighet: jag är ett maskrosbarn. Något som jag har burit med mig från barndomen och lyckats dölja för min omgivning under hela mitt liv. Jag blev så duktig på detta hemlighållande att det sedan länge blivit ett normaltillstånd.Någonting hände när jag under en vecka fotograferade hemlösa män som bodde i kartonger under broar i Tokyos innerstad.Efter fyra dagars fotograferande fick jag uppleva att en tioårig pojke som var på väg från skolan betraktade de hemlösa. Efter ett tag tog han kontakt med dem och de började leka och prata med varandra. Scenerna som utspelades där och då fick mina tårar att okontrollerat rinna och jag somnade den natten som en tioårig gråtande Peter. Jag hade återigen fått kontakt med min hemlighet, nu som vuxen./Peter Wendel
«Missing Pages»-En bildserie om att återskapa minnen i fotoalbumet som min mamma satte ihop och som står på hyllan. Det porträtterar familjen, anhöriga, helgdagar och vardagshändelser från min barndom.Under åren har historien om min familj blivit mina egna minnen. Vilket fotoalbum skulle jag få om jag kompletterar bilderna med mina känslor relaterade till händelser som inte syns i albumet? Är det möjligt att återskapa minnen från den tiden?
«Kostymen sys i det tysta»– en bildserie om livets förgänglighet. Kostymen sys i det tysta baseras på reflektionen om att min resterande livstid nu är märkbart kort. För inte allt för länge sedan refererade vi i våra samtal till händelser som låg 20 år bort i tiden, nu är det dubbelt så många år. Även om jag, vill jag anta, inte är rädd för att lämna livet, så har jag märkt att det smugit sig in en vardaglig medvetenhet om just detta, tillsammans med en ändrad prioriteringsordning.Lever jag mer i nuet än vad jag tidigare gjort? När jag ser gamla människor som uppenbart har ont i kroppen så kan jag nu plötsligt känna med dem och till min värk i lederna.Genom bildserien gestaltar jag de känslor som når mig när jag inser att min tidslinje börjar ta slut.
Titeln hämtas från diktens sista rad i Tomas Tranström, «Svarta Vykort»
Svarta Vykort
1
Almanackan fullskriven, Framtiden okänd.
Kabeln nynnar folkvisa utan hemland.
Snöfall i det blystilla havet
Skuggor brottas på kajen.
2
Mitt i livet händer det att döden kommer.
Och tar mått på människan.
Det besöket glöms och livet fortsätter.
Men kostymen sys i det tysta.
Tomas Tranström
Dette har andre sagt om utstillingene til Peter Wendel:
«Thoughtful and tender images where poetry is almost physically present. An existential reconciliation with the past You find human alienation but also moments of raw intimacy»Fotograf Anders Petersen
«No person is complete. We all have holes. Somthing is missing within us. There are times when we think that we are perfect and there are times when we hardly want to exist. Something can even be done about it. Some go to therapy, some work a lot, other escape….You can also like Peter, go backwards to move forward,»
Johan Bergsmark
Instagram @street_pix_bywendel
Website: peterwendel.se